Arbetslivsinstitutet
Filmare, poet, musiker, kompositörer och fotograf skapade utifrån dokumentärt material och med inspiration från tidigare verk kring arbete + liv. Projektet genomförs i Göteborg 2022 - 2024 och produceras av Amaryfilm.
20 feb - 14 april 2024 visas material på Hammarkullens konsthall belägen i underjordisk spårvagnshållplats i Göteborg.
Verken har utgått från intervjuer med barnmorska, taxichaufförer, matbutik, pizzeria, kurator och personal i skolkök. Bl.a. producerades musikalfilmen Hjärtats matsal, poesivideon Äpplet och trädet, låtarna Kuratorns Klagan, I det här rummet och En from förhoppning och videoverken HR bitch m.fl. från The 50 + Leftbehinders.
Poet Sara Garib om projekt Jag har varit med och skapat en poetisk kortfilm: Äpplet och trädet. Dikten jag skrivit är baserad på en intervju med en matbutiksägare. Den handlar om uppoffringar och när arbetsliv och familjeliv vävs samman.
I konstprojektet har jag även skrivit tre andra dikter: CD-skiva, Damen och dramaten samt Eldflugan - som ska visas upp som en diktaffisch.
ELDFLUGAN
en orange prick rör sig i mörkret
ammo röker för att händerna ska sluta skaka
på en tegelsten står ett glas med chai Mahmoud
det ryker ur den och från ammos mungipor
när bakdörren öppnas hörs beställningar ropas upp
en efter en
Fotograf Örjan Möller om projekt Morgon till kväll längs med linje 11, linje 7 och linje 5. Jag har fotat människor längs spåren i vardagen. Människor som arbetar. Människor på väg till och från jobb. Människor i Göteborg. En del gör rent spåren. En del kör spårvagn, reparerar vägarna eller gör andra jobb längs spåren.
Jag har också fotograferat lotsar på Europa fart. En lots guidar fartygen in i hamnar.
Hjärtats Matsal Rosa jobbar i skolkök och sprider omsorg på alla sätt hon kan. De skoltrötta smyger in för en knäckemacka, de utstötta lättar sitt hjärta. Berättelsen börjar som en hybriddokumentär och slutar som en fullskalig musikal.
ANDJA ARNEBÄCK NANNA MARJO
ASTRID ASKBERGER FILMARE
SARA GARIB POET
RASMUS OHLANDER SEBASTIAN SANDBERG
STORMRYTTAREN
KAJSA MAGNARSSON ANNA BODOTTER MUSIKER & KOMPOSITÖRER
ÖRJAN MÖLLER FOTOGRAF
TUSEN FRÅGOR NEMO SPARDING RAP & SING SONG WRITER
Det finns en lång tradition av dokumentation och skildring av arbetsplatser, dess miljöer och människor av dokumentärfilmare. Men det har blivit svårare att som dokumentärfilmare få tillträde till svenska arbetsplatser. Många människors arbetsliv är utan insyn.
Projektet har lånat namn från den nedlagda myndigheten Arbetslivsinstitutet. Ett svenskt nationellt forskningsinstitut och kunskapscentrum för arbetslivsfrågor som bidrog till att Sverige förut var världsledande inom forskning som rör arbetsliv. Namnlånet är inte ett försök att ersätta institutet utan som en symbol för att något som tagit lång tid att bygga upp snabbt kan slås sönder och samlad kompetens gå förlorad.
Utgångspunkten för de konstnärliga verken är dokumentärt material, inlägg på sociala medier, tidigare konstverk om jobb och intervjuer från arbetsplatser som gruppen har skapat utifrån. Att få komma in på arbetsplatser har varit utmanande och en konsekvens har blivit att flera av intervjuerna är anonyma. Chefer verkar rädda för insyn.
Platser och arbetsliv som gestaltas utifrån är BB, bamba, förskola, matbutik, taxi, akutintag, restaurant, bud, vård - och omsorgsyrken. Institutet beskriver sitt arbete som dokumentärt i andra ledet: "Det är en konstnärlig gestaltning av verkligheten, en tolkning av dokumentärt material."
Resultatet är musiklåtar, poesi, foto och film.
Anna Bodotter
Jag är en del av Arbetslivsinstitutet, ett konstprojekt som undersöker det svenska arbetslivet. Mitt bidrag till projektet har varit att skriva, producera och mixa låten "Kuratorns klagan". I skapandet har jag utgått ifrån transkriberade intervjuer med en kurator i vars berättande psykosocial arbetsmiljö och den enskilda människan synliggörs. Eftersom jag själv är socionom har detta självklart haft inverkan på min tolkning av materialet.
Kuratorns klagan
Där i ett sockerbitshus mitt i stan ligger papper på hög
Skam gömmer sig under bord
Nån är bra
Nån är god
Nån är död
Här flyter tid över namn
Över blåslagna armar och ben
Kom de är kaffe på gång
Det ska regna imorgon
Nåt är fel
Samma som vanligt
Det måste va så
Kan inte andas
Men jobbar ändå
Veckor av tvivel blir år om det vill
Fruktlös förhoppning om att räcka till
Där i ett sockerbits hus mitt i stan kommer människor och går
Du, hon du träffa är sjuk
Det är jag som ska följa dig nu
Här faller drömmar som träd
Över viskande röster mot golv
Kom det är kaffe på gång
Vi har möte imorgon
Nåt är fel
Berätta igen nu hur din pappa va
Slog han dig ofta?
Hur mår du idag?
Bor du hos syrran?
Nu avrundar jag
10:40 nästa måndag
Äpplet och trädet Titta på trailer här!
Bland pallar av frukt och grönt spelar det ingen roll vad jag läst i gamla skolböcker
Här bär äpplet trädet och rötterna sträcker på sig när trädet växer
I ritblock har jag ristat arkitektur för en stad jag skulle lämna
I min butik saknar kunderna slantar, de vädjar om att få ta det på krita
Jag vänder blad i ritblocket och skriver ner namn på ansikten som aldrig ska återvända
De ville ha smörgåsrån och öl
jag står bakom disken och får rån till mellanmål och hot som knackar på min dörr
Det där ritblocket förbannar mig
Aldrig mer ska jag skriva
Det är inte mycket man kan om man aldrig testar och jag har testat mycket vilket innebär att jag lärt mig en del
Kan man dela upp markytor i millimeter så kan man stycka kött
Men fingertopparna mina har oftast skurit sig på det som inte är vasst till ytan
Den trubbiga vardagen skär djupast
Allt gick bra
tills min mamma dog
När hon dog, dog affären också
det kanske ändå var trädet som bar äpplet?
Nu öppnar jag upp dörren som gått i lås för att lägga mat på bordet
Allt som jag ska svinna läggs på vårt bord, jag tror att det är därför det smakar bättre
Det är när rötterna sträcker på sig som trädet växer
Är det då äpplet som bär trädet eller trädet som bär äpplet?
TEXT SARA GARIB
Sitter där o tänker på stationen
För kronor, kneget tar honom under jorden
Du borde sluta, ser att tar
Fastnat i vanor är van
Ta en croissant, drömmer dig bort
Men du är långt ifrån klar, när tar de stopp?
TEXT EMRE KARKOC OCH NEMO SPARDING
CD - skivan ljud och bild
mina gamla minnen är en repig cd-skiva
precis när jag hinner drömma mig bort hackar cd-spelaren mig tillbaka
till de gråa gatorna och ett tyst sällskap som tittar ner på sin telefon
jag kan vägarna bättre än GPS
jag tar snabba genomtänkta beslut
men sällan är det livshotande om jag skulle köra ut på en avfart för tidigt
alltid finns det en väg som tar en tillbaka
iklädd flourfärgad dräkt, en stadig skalpell, orange penslad hud, lampan som lyser
lyser upp vägen, händerna om ratten och ljudet av..
en repig skiva som hackar mig fram och tillbaka i tiden
snurrar runt i rondellen
jag har nått en återanvänds gränd
och kunden sitt hem
här ska låten nå sitt slut för att sedan spelas om igen
TEXT SARA GARIB
I det här rummet
Av Stormryttaren och Rasmus Ohlander. 9 min dokumentär låt utifrån intervju med barnmorska.
Vi har lyssnat på en intervju med en förlossningsbarnmorska. Hon ger oss en delad bild av sitt yrke. Både en slags förundran över det fina i att få vara barnmorska men också vemod. Känslan av otillräcklighet i en arbetsmiljö som blir orimlig - för att pengar ska sparas och reformer inte genomförs trots kunskap.
Vi ville få med den dubbelheten i musiken och samtidigt fånga en slags närvaro som hon beskriver. Att känna in, lyssna, använda sina sinnen för att läsa av processen och den födande kvinnan. Vackert.
https://open.spotify.com/track/6JcPClKx5wcAkAvkJooHjM?si=953ffc974c2e455d
Damen med dramaten ljud och bild
Hennes bågböjda rygg påminner om ett ståtligt berg
Fötter som långsamt släpas fram
nästan som att berget tyngs av åldrande visdom
Gnisslandet av en dramaten mellan dova tunga steg
Hjulen rör sig som skakiga penseldrag
målar butikens alla hörn
Vid lunchrasten går de förbi varandra
Han ler åt alla kunder robotaktigt
hon ler tillbaka som om de vore gamla vänner
I kassan skannas varor
tre inövade fraser byts ut mellan kassören och kunderna
Nu står damen framför honom igen
På rullbandet ett rött servettpaket och två doftljus
Hon betalar med mynt
ett hopskrynklat papper som långsamt slätats ut
Välkommen åter
Leendet inte längre mekaniskt
vagnen drar hon med sig ut mot hållplatsen
innan han vänder sin blick tillbaka mot kön
hinner han se siluetten röra sig längre bort in i mörkret som en dansande ljuslåga
TEXT SARA GARIB
Om NPM i arbetslivet.
Av Sebastian Sandberg och Rasmus Ohlander i samarbete med Andja Arnebäck.
Bättre tidtabell
intro
v1
Ligger i min säng, klockan har slått två
solen bryter genom min gardin
Klockradion har tystnat, det är alldeles för sent
Jag skulle gjort nåt märkvärdigt idag - på min lediga dag
instr vers
v2
Klockan ringer åtta, dagen börjar nu
åtminstone enligt våran chef.
Han är kall om foten. Han har haft ett jobb.
En gång var han faktiskt en av oss.
refr 1
Tiden har gått vilse
Spårvagnen är sen
Människan är inte effektiv
Jag har en from förhoppning
Om en bättre tidtabell
Där alla kan få vara som dom e
v3
Annie, åttisju år, väntar på sin tur,
ligger tyst i Östras korridor.
Hon har bruten höftled. Hon har också haft ett jobb.
En gång var hon faktiskt en av oss.
refr 2 (samma som refräng 1)
instr vers
instr stick
v4
Bilfabrikens kartor blänger hånfullt från en vägg.
Annie undrar vad det är hon ser.
Röda, gröna boxar. Staplar, diagram.
NPM är chefens nya sång.
v5
Enheter, kalkyler, effektiv kontrollnivå.
Nya ord jag aldrig hört förut.
Sektorer som ska bantas. Volymer som ska slimmas.
Annie blev en siffra i systemet. (I ett system?)
v6
Jag säger inget längre, min röst har torkat ut.
Min chef erbjuder tid hos naprapat.
Samtal saknar mening, besluten är på plats.
Bäst att bita hop och hålla käft.
refr 3
Jag skissar på en flyktväg
som tar mig härifrån
Men jag skäms att lämna Annie ensam kvar
Jobbet blev en plats
som jag ej vill se igen
Allt som gav mig glädje är förbi.
Tiden har gått vilse
Spårvagnen är sen
Människan är inte effektiv
Jag har en from förhoppning
Om en bättre tidtabell
Där alla kan få vara som dom e
instr stick
v7
Ligger i min säng. Klockan har slått sju.
En gång var jag också en av oss.
Transportören (textversion 2)
Vers 1
Bilen full med varor, dricka, tipskuponger, läsk o bärs
Jag flippar fingret åt en Volvo som letar sig fram både kors o tvärs
En fågel håller på att krascha in i rutan, men allt går bra.
Om två minuter ska jag va hos Mehmets livs där allt ska va
Vers 2
Jag sjunger när jag svischar förbi Kortedala Torg
På stereon pumpas bosnisk röj, arabisk raj i glädje och sorg
Polisen syns i backspegeln, har jag kört för fort igen?
Allt ska levereras punktligt på sekunden, nu och inte sen
Refr
Jag kan varenda gathörn från Linné till Göteborg Central
En stad i regn o dimma, en räksallad med halv special
Varje gathörn, varje kullersten
Bär spår av alla oss
Vers 3
Elin ska till Sahlgrenska för hon ska föda när som helst
Hon ligger där i baksätet och ropar "Kör för fan, Jag dör!"
Jag kör så fort jag bara kan medan Elins man håller hennes hand
Jag önskar lycka till
Och tänker att snart
Får världen påökt med en till
Gitarrsolo (Vers)
Refr
Stick
I höjd med himlagränsen
Kikar Karlatornet ner på oss
En stad som andas, en stad som lyser
Som ett sprucket tomtebloss
Jag kör för livet men vad är det värt
Vad jag har på min resa lärt?
Att morgondagen inte sviker
Bland skorstenar och brödfabriker
Allting börjar om…
Instr vers - röjigt till slutet